Älskade unge

Lilla Klara, hon säger inte så mkt på dagarna, är så lugn och försiktig av sig, och glad.
Hon kryper omkring, och älskar att leka med syrran i hennes rum, eller att norpa tv-dosan i v-rummet.
Busig har hon blivit, men hon är inte alls som Iza var.

Men det är som att när mörkret faller , vaknar hon till liv.
Då busas det och skrattas hejvilt i sängen, tillslut somnar hon för att sova ynka 1½-2 h i spjälsängen.
Sen är det projekt omsövning.

Nu 2 nätter har hon varit vaken 1½h mitt i natten.
Inatt somnade jag framför tvn vid 2-tiden, vaknade till slog av,för att somna om.
Men nej, så fort man släcker lampan vaknar hon till liv, smågnälligt är det oxå.
Nu är ju lillgumman snorig oxå, men det börjar vara ganska slitigt att försöka amma henne till sömns flera timmar/natt känns det som, och ibland snackar hon bara, men ofta smågnälls det.
Förhoppningsvis går det över, men det är såå jobbigt när hon sover så oroligt, och jag somnar så sent, har fått så svårt att komma till ro på kvällarna.
Så lite får jag ju skylla mig själv att jag är trött eftersom jag aldrig tar mig isäng.
Av tjejernas far får man ju ingen hjälp heller, och när han väl tar Klara skriker hon sig hysterisk.

Igår kväll när jag sövde Iza skulle M mata Klara med gröt, men efter 2 skedar skrek hon när jag var utom synhåll, så då blev det pyjamas på henne, men hon skrek så hon nästan svimmade.
Lillskit, hon är ju i en känslig och mammig ålder nu oxå- så jag vette tusan om jag orkar ta fighten med att sova spjälsäng hela natten, det är nog att glömma.
Svårt att bryta en vana oxå, eftersom vi senaste månderna sovit alla 3 tjejer i dubbelsängen(Iza kommer mitt i natten) och M i soffan.


-16° ute, men soligt.
Idag är det kalas,igen:)
Hos min morbror Urban, som blir 42 år.
Nu ska jag sluta klaga och läsa en saga för min snoriga stortjej:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback