Nilberg

Hu, nu är jag less på kylan, det är inget roligt när det är -15-20° ute, trist för de som haft sportlov i veckan oxå.
PÅ badhuset har det varit knökfullt oxå.
Efter jag lyckats söva Klara (efter många om och men packade jag ner henne i vagnen så ungen somnade nån gång) for jag och simmade i 45 min, 60 längder blev det, härligt var det, för jag kunde basta i lugn och ro efteråt oxå, M var ledig idag.

Sen for vi på Kalas till Fabian som fyllde  1år idag, stora killen.
Klara kändes så liten, och ändå skiljer det bara 4 veckor mellan de, men då har han kunnat gå ett bra tag, och Klara vågar inte ens släppa taget och stå, men det kommer:)
Iza fick hjälpa Fabian att öppna paket, hon var ju tvungen att visa hur man gör:)

Fick lite "flashbacks" från när Iza fyllde 1 år och fick äta tårta alldeles  själv , jag får se om jag ids göra nån särskild tårta åt Klara eller om hon ska få Tofulineglass bara, då hon inte tål mjölk eller ägg.

Vart så påmind idag oxå om att jag inte har kvar mamma heller, då Fabians mormor var där och uppvaktade han.
 När  Iza fyllde 1 år  kunde  mamma inte vara med då hon var så himla sjuk och inte kunde gå i slutet(pga tumör i ryggen, levern och hjärnan)
Men då for vi  till henne istället,men det var inte " min" mamma, då hon hade så mkt medicin i kroppen.
17 dagar senare dog hon.
Iza kommer inte ihåg nåt av henne heller, hon vet bara att kvinnan på fotot är hennes mormor:(
Det känns förjävligt!!




 Jag saknar henne, och önskar att mina barn hade fått ha sin mormor i livet, för där hade Iza haft en bästis.
Det gör ont...och vissa stunder smärtar det mer...men livet går vidare..
med eller utan mamma.
Men hon skulle ändå fått vara kvar, om inte annat för sina 2 barnbarn....
Och Klara har aldrig ens träffat sin mormor, aldrig nånsin...